Arkiv

» oktober 2014 (3)
» juli 2014 (3)
» juni 2014 (1)
» maj 2014 (2)
» april 2014 (1)

Kategorier

» allmän (1)

visar: alla inlägg

fredag 17 oktober

Vad Sudden gör i mörkret vet vi inte

Sjutton vet vad Sudden har för sig i mörkret. Som han normalt inte gillar att vistas ensam i, nu har han två kvällar i rad försvunnit ut i mörkret och kommit – galopperande – när det aviserats mat. Försvunnit lika fort igen, trots att inga hästar varit i andra hagen och tagit vakten vid tillfällena. Bra från sin lilla överansträngning när jag linlöpte honom i tuvorna dagarna efter tävlingen förra söndagen, utan tvivel, så det tecknet välkomnas.

Avalon är lika förvånansvärt stadig att sitta på vid små skutt som när han var två och ett halvt. Nu glider jag av tänkte jag när han ställde sig på bakbenen och jag satt barbacka, nu åker jag tänkte jag när alla de andra hästarna fick springlust och han studsade runt. Men ej, han var så stabil. Likadant i dag när han fick skuttlust och efterlämnade kraftiga spår, och häromdan när han skulle kivas med medhjälparen och fick en snyting. Peppar, peppar, förstås. Och så är han duktig också. Förstår inte hur han lärt sig ytterskänkel, men han vänder nästan bättre för den än för tygeln. Och tuggar fint på bettet, så han får lite läppstift.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 12 oktober

Bettet, vår kompis

Andra dagen utan ledband tog bensinen slut lite, vi höll på någon minut för länge. Avalon dock fortfarande helt nöjd och ser ridleken enbart som en social stund. Vill mucka lite med markpersonalen, sen kom jag på att han var lika nöjd om han fick kommunicera lite med bettet. Avleda uppmärksamheten, förstås. Fast inte för många uppmärksamheter på en gång. Igångsättning klarar vi inte samtidigt med tygelkontakt, det blir för mycket, då kan det komma en lång djup suck. Åtminstone sen, när det blir rätt. Halt fixar vi fint, det lärde vi oss från marken, med den lilla kabeltygeln mellan bettringarna. Bäst går det om det inte kommer någon liten bil på vägen eller en katt att hälsa på. Efter några månader med bett i munnen i alla sammanhang blev det lite surt med att dela med sig av bettet och det kom en framhov, men det verkar ha gått över.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 6 oktober

Det var väldigt mycket roligare

Noch ein mahl, propsade Sudden och ville inte gå ur det lilla mörka ridhuset. När han gått ut snodde han runt och försökte följa med nästa häst in igen. Lätt A var kul. Inte för att han gick så mycket bättre än i Lätt C, men uppenbart roligare och så blev det inga anmärkningar på tempot eller energin. Nu är det formen domarna klagar på, och rätt har de. Men det står inte gapar heller. Ej helt eftergiven ser så mycket trevligare ut. 

Jo, faktiskt gick det att lasta honom, på första försöket. Så många byggnader med så många söderväggar och så många nya höstmaskrosor, och Sudden fick äta. Toppenväder, riktig sommardag, så jag var väl tillräckligt tålmodig. Sudden uppenbart nöjd. 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 29 juli

Avalon förvånar x 2

Inte var det konstigt att linlöpas i trav med vanlig sadel, liten läderlapp som bara är med och varit det flera gånger. Annat med McLellan-sadeln som Avalon vuxit i när han haft den på sig, blivit stor häst. Stora är också stigbyglarna, och ha dem dunsande, han märkte det nog inte när styngflugan kom och jag fick sitta av kvickt förra året, men nu var allt stilla och han var så uppmärksam. Konstigt, sade han och saktade av. Fick gå ett varv i skritt. Konstiga dunsar, det knarrade och rörde sig om hela sadeln, Avalon saktade av igen, såg inte ens hispig ut, visade än mindre. En gång till innan social stund med Sudden och sin husse på andra sidan staketet. Sadel bra.

Förra gångens exponering av oväntat beteende var plaststolarna. Som stod på hotfull och respektingivande rad i paddocken, jag låtsades göra något i förbigående med dem, Avalon skulle våga sig fram och nosa, välte en, skulle sparka till den med framhoven, välte den en gång till, fick sketslaget. Drog iväg, jag fick släppa grimskaftet för att inte få fler stolar med mig. Upptäckt: Avalon gick bredbent för att inte trampa på grimskaftet. Stolarna nu värre än nånsin. Dagen efter, efter linlöpning, upptäckt: Avalon tittar till på stolarna, går rakt mot dem, fyller på luft, kör ned nos och trycker den mot sitsen på en stol. Färdig. Sagt sitt om stolarna och att de kan få vara hur läskiga de vill.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 27 juli

Jaha, vad det nu var jag skrev i förra veckan om Suddens återhämtning så var det bra. Varför wifin svajar vet vi inte. För min egen historik:

Måndag på Jill-kursen, veckan efter midsommar – Sudden nickar i trav, efter att galoppen är kantig, orytmisk och har ett ben utanför, oavsett varv. Kvällen innan var den alldeles rund och bekväm. De andra iväg på bete dagen innan, Suddens och Avalons första ensamma natt, troligen sprungit och sladdat. Sudden ren i benen, känns som samma högra bog som i september för två år sen, men då var det mer, även svullen kotled vänster bak den gången. 

Onsdag efter Jill-kursen – ingen visad hälta vid linlöpning i paddocken.

Torsdag efter Jill-kursen – ovillig att trava vid linlöpning i hagen och visat obehag vid alla ojämnheter.

Lördag på Lisa-kursen – glatt och övermodigt travande på fibersanden i ridhuset.

Söndag på Lisa-kursen – försiktigt travande med lätt nickning på fibersanden i ridhuset. tränade bålstabilitet, gjorde övergångar med få steg i trav. Rätt kvickt övermodigt travande i övermodigt tempo.

Två veckor varvad vila och lätt linlöpning med minimal nickning i ena varvet (Huseby utan häst och Falsterbo). Plus behandlingar hela tiden sedan skadan upptäcktes, rejält hård i alla muskler, synligt streck över länden.

Måndag – genombrott, linlöpte i paddocken i extremt långsam trav, tog, tog och släppte efter i linan, upprepade. Sudden sökte sig nedåt ordentligt, vilket han inte velat innan, balanserade nästan i traven och började rulla riktigt i ryggen.

Tisdag – linlöpning i hagen, försökte samma sak, funkade ej så bra troligen pga vind och skymning, inga nickningar.

Onsdag – helt ohalt vid linlöpning.

Vila pga besök här och varmt. Börjar ta in hästarna på em.

Söndag-onsdag – helt ohalt vid ridning.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 27 juli

Bubblan, inte hästen

Jo, men man måste tänka till i en annan bana, eller i alla fall göra den konkret. Inte hästen som kommer för nära, utan utrymmet mellan hästen och mig som blir för litet. Uttrycket har skymtat förbi i åtskilliga hästtränarråd och jag har tänkt att det låter väl käckt. När Lisbeth Johnson-Börjesson hade kurs hos oss i går blev det alldeles praktiskt. Avalon var på sitt vanliga ångtryckshumör, och med flera hästar samtidigt blir det ju extra roligt och med små söta ponnyer alldeles hänförande. Avalon utstötte små gnäggningar och ville bara ha dem och visa dem sina konster. Det kunde han ju få göra, resonerade Lisbeth, bara han håller sitt avstånd och bakhovarna ifrån mig. Behövs inte gå emot hästen, bara svepa grimskaftet utmed marken och claima sitt land. Fast det är klart att man behöver lite utrymme runtomkring för att pränta in. Kroppspositionen och blick viktig som i linlöpning, fast skillnaden ligger i att det är en kommunikationsövning och inte fysisk träning. Får tänka volymblock. Ett volymblock utrymme för varje volymblock bog? Dubbla bakbenslängden?

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 3 juni

Tugga med bett och gå i triangel

Avalon gör framsteg, inte minst på det personliga planet. Häromdan gick ljuset upp, när han kom på hur man tuggar gräs med bett i munnen. Frenetiskt har han bitit av med framtänderna och rullat runt det i munnen, sugit på det och så har det ramlat ut igen. Jag gav honom ett särskilt gott hundkex som han inte kom åt själv på andra sidan ett staket, det fastnade i ena bettringen och stack ut på andra sidan munnen. Ojdå, det där fixar han aldrig, tänkte jag, men plötsligt var hela växten osynlig och han tuggade förtjust – med kindtänderna. ett aha lyste över det lilla ansiktet. Nöjd i flera minuter.

I dag rättade jag till bomtriangeln, och förberedde några åttor över den. Övningen tröttar ut hjärnan de första gångerna, det kräver att hålla reda på fötterna, triangeln har brukat göra Avalon lite sur, åttan har fått stora svängar och blivit knyxig i skärningspunkten inne i triangeln. Ej så nu, inte bara visste han hur det skulle vara, han gjorde det också, smidigt och mjukt och var helt belåten, trefyra varv. Trots att Sudden kom och störde och muckade och fick flyttas på. Han hade just gjort triangeln med viss nonchalans som indikerade lätt protest, till skillnad från Avalons odelade uppmärksamhet.

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 16 maj

Men, alldeles stilla

Opedagogiskt nog drog Sudden till de skyddande träden när de första tunga regndropparna föll från det lilablå molnet. Det kunde inte gå snabbt nog. Avalon hade helt lydigt just traskat ut på den längre linan, men satte fart efter storebror. Halt i gräset, jag tog spjärn på vinst och förlust. Det funkade, den gången. Tre varv till, fick driva honom på ena hållet för att han inte skulle vända, ta spjärn när han bockande försökte komma iväg igen. Nu regnade det. Det skulle inte gå min väg länge till. Stannade honom. Han stod stilla, inte många sekunder, uppskattningsvis, hästarna i den andra hagen sprang och hatade regnet. Så kvickt det kunde gå knäppte jag upp linan. Men Avalon stod kvar. Mycket beröm. Stod kvar. Jag knäppte upp grimman. Stod kvar någon millisekund och jag han säga nu får du springa, och han vände på en bakhov och försvann mot träden.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 11 maj

Bra energier

Haha, varken dålig energi, dålig bjudning, mer framåt eller något annat åt det hållet i går. För första gången för Sudden, troligen. Nåja, han gick och drattade hemma i tio år, varav flera senskadad och fet, rörde sig bara från tuva till tuva. Synd bara att han skulle hata bettet jag valt ut, speciellt för att han brukade gilla det bettet förut och för att han gått bra på ett liknande hemma. Olustigt på framridningen, högg och sprang på tvären, man tänkte på vad de tänkte på som stod bredvid och såg på. Ostadigt, accepterar inte bettet stod det i kritiken.

Och lättlastade Sudden hade ingen lust att åka hem. Kom på ett nytt knep, att ta en munfull godis och snabbt backa ur trailern igen, innan jag hann sätta för bommen, för säkerhets skull lämnande ett bakben så det fick petas på, och det hanns precis gå bakåt i stället. Utresan över Ohs inte den roligaste, förstås, Sudden lätt sönderskumpad av lappad och permanent tjälskadad vägbana. Hem över Vrigstad, någon mil eller så längre, men rak väg och jämn. I någon by på andra sidan Lammhult var det omdirigering. Via Rörvik och Stockaryd, tog nästan en timma innan vi var i Vrigstad. Jaja, vackert var det i alla fall.

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 29 april

Jodå, lite jobbigt men OK

Sudden jobbade på och efter en stund sög han tillochmed på bettet. Inte hade jag tänkt på att han gärna gapade, munnen var ju så mycket bättre än när han var yngre. Fast nu blev det liksom en båge över nacken, såg rätt trevligt ut. En balansgång mellan att dyka och att dra hamnade emellanåt i att suga på bettet, bara min hand var lite uppmärksam.

Avalon gick ännu en repetition i blivande ridhäst, bortsett från i går ett bra tag sen, men det börjar bli som om tiden går. Känns så stadig att man invaggas i trygghet som säkert visar sig falsk i något läge när jag sitter och lullar. Göra halt sitter perfekt, kom på att jag använde fel ljud, men antar att jag använt det i linlöpningsträningen. Får väl lägga på sadel snart.

Publicerad i kategori allmän Kommentarer: 0 Permalänk

Visar 1–10 av 10 inlägg   
 
stäng