Arkiv

» oktober 2014 (3)
» juli 2014 (3)
» juni 2014 (1)
» maj 2014 (2)
» april 2014 (1)

Kategorier

» allmän (1)

visar: arkiv för oktober 2014

fredag 17 oktober

Vad Sudden gör i mörkret vet vi inte

Sjutton vet vad Sudden har för sig i mörkret. Som han normalt inte gillar att vistas ensam i, nu har han två kvällar i rad försvunnit ut i mörkret och kommit – galopperande – när det aviserats mat. Försvunnit lika fort igen, trots att inga hästar varit i andra hagen och tagit vakten vid tillfällena. Bra från sin lilla överansträngning när jag linlöpte honom i tuvorna dagarna efter tävlingen förra söndagen, utan tvivel, så det tecknet välkomnas.

Avalon är lika förvånansvärt stadig att sitta på vid små skutt som när han var två och ett halvt. Nu glider jag av tänkte jag när han ställde sig på bakbenen och jag satt barbacka, nu åker jag tänkte jag när alla de andra hästarna fick springlust och han studsade runt. Men ej, han var så stabil. Likadant i dag när han fick skuttlust och efterlämnade kraftiga spår, och häromdan när han skulle kivas med medhjälparen och fick en snyting. Peppar, peppar, förstås. Och så är han duktig också. Förstår inte hur han lärt sig ytterskänkel, men han vänder nästan bättre för den än för tygeln. Och tuggar fint på bettet, så han får lite läppstift.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 12 oktober

Bettet, vår kompis

Andra dagen utan ledband tog bensinen slut lite, vi höll på någon minut för länge. Avalon dock fortfarande helt nöjd och ser ridleken enbart som en social stund. Vill mucka lite med markpersonalen, sen kom jag på att han var lika nöjd om han fick kommunicera lite med bettet. Avleda uppmärksamheten, förstås. Fast inte för många uppmärksamheter på en gång. Igångsättning klarar vi inte samtidigt med tygelkontakt, det blir för mycket, då kan det komma en lång djup suck. Åtminstone sen, när det blir rätt. Halt fixar vi fint, det lärde vi oss från marken, med den lilla kabeltygeln mellan bettringarna. Bäst går det om det inte kommer någon liten bil på vägen eller en katt att hälsa på. Efter några månader med bett i munnen i alla sammanhang blev det lite surt med att dela med sig av bettet och det kom en framhov, men det verkar ha gått över.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 6 oktober

Det var väldigt mycket roligare

Noch ein mahl, propsade Sudden och ville inte gå ur det lilla mörka ridhuset. När han gått ut snodde han runt och försökte följa med nästa häst in igen. Lätt A var kul. Inte för att han gick så mycket bättre än i Lätt C, men uppenbart roligare och så blev det inga anmärkningar på tempot eller energin. Nu är det formen domarna klagar på, och rätt har de. Men det står inte gapar heller. Ej helt eftergiven ser så mycket trevligare ut. 

Jo, faktiskt gick det att lasta honom, på första försöket. Så många byggnader med så många söderväggar och så många nya höstmaskrosor, och Sudden fick äta. Toppenväder, riktig sommardag, så jag var väl tillräckligt tålmodig. Sudden uppenbart nöjd. 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng