Arkiv

» oktober 2014 (3)
» juli 2014 (3)
» juni 2014 (1)
» maj 2014 (2)
» april 2014 (1)

Kategorier

» allmän (1)

visar: arkiv för maj 2014

fredag 16 maj

Men, alldeles stilla

Opedagogiskt nog drog Sudden till de skyddande träden när de första tunga regndropparna föll från det lilablå molnet. Det kunde inte gå snabbt nog. Avalon hade helt lydigt just traskat ut på den längre linan, men satte fart efter storebror. Halt i gräset, jag tog spjärn på vinst och förlust. Det funkade, den gången. Tre varv till, fick driva honom på ena hållet för att han inte skulle vända, ta spjärn när han bockande försökte komma iväg igen. Nu regnade det. Det skulle inte gå min väg länge till. Stannade honom. Han stod stilla, inte många sekunder, uppskattningsvis, hästarna i den andra hagen sprang och hatade regnet. Så kvickt det kunde gå knäppte jag upp linan. Men Avalon stod kvar. Mycket beröm. Stod kvar. Jag knäppte upp grimman. Stod kvar någon millisekund och jag han säga nu får du springa, och han vände på en bakhov och försvann mot träden.

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 11 maj

Bra energier

Haha, varken dålig energi, dålig bjudning, mer framåt eller något annat åt det hållet i går. För första gången för Sudden, troligen. Nåja, han gick och drattade hemma i tio år, varav flera senskadad och fet, rörde sig bara från tuva till tuva. Synd bara att han skulle hata bettet jag valt ut, speciellt för att han brukade gilla det bettet förut och för att han gått bra på ett liknande hemma. Olustigt på framridningen, högg och sprang på tvären, man tänkte på vad de tänkte på som stod bredvid och såg på. Ostadigt, accepterar inte bettet stod det i kritiken.

Och lättlastade Sudden hade ingen lust att åka hem. Kom på ett nytt knep, att ta en munfull godis och snabbt backa ur trailern igen, innan jag hann sätta för bommen, för säkerhets skull lämnande ett bakben så det fick petas på, och det hanns precis gå bakåt i stället. Utresan över Ohs inte den roligaste, förstås, Sudden lätt sönderskumpad av lappad och permanent tjälskadad vägbana. Hem över Vrigstad, någon mil eller så längre, men rak väg och jämn. I någon by på andra sidan Lammhult var det omdirigering. Via Rörvik och Stockaryd, tog nästan en timma innan vi var i Vrigstad. Jaja, vackert var det i alla fall.

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng